Skriv ut

Förenade Guldlistfabrikerna AB

Förenade Guldlistfabrikerna AB

1958 köpte G. Lundgrens Eftr Edenholms Guldlistfabrik samtidigt som företaget ombildades till Förenade Guldlistfabrikerna AB. Samma år tog Clas Jakobssons son, Stig Jakobsson över ansvaret för Lundgrensfabriken. 1961 blev han VD för "de förenade". Under den kommande perioden utvecklades exporten till USA.

Under 1960 och 1970-talen präglades tiden av en våldsam köp-slit-släng-mentalitet. Plasten hade utvecklats. Nästan allt kunde gjutas och tillverkas i plast, även ramar. Det hantverksmässiga och väl bearbetade kunde inte konkurrera vad gällde priserna. Även ramlistfabrikerna mötte detta med enklare produkter, foliebelagda lister började tillverkas. För GULDLIST betydde det en stark nedgång i försäljningen på den svenska marknaden med låga försäljningssiffror.

I stället gjordes en stor satsning på USA-marknaden samtidigt som den svenska marknaden mer eller mindre övergavs, Försäljningen på USA nådde sin topp 1974. Vid den tiden har man börjat kopiera de svenska listerna och förlagt tillverkningen på Taiwan. Dessa såldes sedan på USA-marknaden för halva det svenska priset.

1976 stod företaget inför en likviditets kris, en ny VD anställdes. Han kunde dock ej hejda krisen och den utveckling som pågick. I januari 1977 stod man inför konkurshot. 94 personer riskerade att förlora sina arbeten.

Under advokat Bo Johanssons ledning inleddes så förhandlingar med Götabanken, Industriverket och Länsarbetsnämnden varvid man sökte efter lämpliga lösningar. 27 maj 1977 kom upplösningen på krisen. En aktiefond bildades som ensam ägare till samtliga aktier. Ägare till aktiesparfonden blev aktiesparklubben SIF-SALF-STIAF.

Varje anställd fick rätt att teckna en andel á 2'000 kr i fonden. 76 anställda antog erbjudandet. Arbetande styrelseordförande blev advokat Bo Johansson och 1978 tillträdde Barbro Johansson som VD. Hon var en av veteranerna inom företaget, anställd redan 1951. Som produktionschef tillträdde Roland Johansson 1984. Han började sin första anställning inom företaget år 1955.

Det nu personalägda företaget stod i början av 80-talet inför svårlösta problem. Genom de tidigare sammanslagningarna hade man två omoderna och gamla fabriker som inte uppfyllde kraven på acceptabel arbetsmiljö och rationell produktion. Personalrum saknades, yrkesinspektion och brandmyndigheter riktade stark kritik mot bristfälliga anordningar.

Man hade dock lyckats vända den tidigare nedåtgående trenden. Produktionen såväl volym- som värdemässigt hade ökat varför man vågade en stor satsning på en om- och tillbyggnad av såväl fabriks- som kontorslokaler. Allt till en total kostnad av 8,5 miljoner kronor.

Arvid Norberg

1966 firades i Gustafs Mora by ett unikt jubileum som tillika är något av ett rekord. Detta gick ganska oförmärkt förbi. Det var bara några nära anhöriga och arbetskamrater som visste om dagens betydelse. Det var nämligen 64 år sedan Arvid Norberg fick anställning vid det företag där han än i dag har sitt dagliga arbete.

Norberg anställdes den 24 oktober 1898 hos glasmästerifirman A.G. Fahlcrantz i Falun och har sedan dess varit både firma och yrke trogen i alla år, fast firman under denna tid bytt ägare tre gånger, samt dessutom 1913 tagit det stora steget att flytta från Falun till Gustafs. Att Norberg under denna tid blivit berikad med åtskilliga minnen och händelser förknippade med den firma och yrke därom kan han själv berätta.

På rekommendation av en granne till Norberg som arbetade hos Fahlcrantz kom han själv att söka arbete hos glasmästerifirman. I hans hem var man dock lite skeptiskt inställd mot anställning hos en glasmästerifirma, eftersom föräldrarna var av den åsikten att detta yrke inte hade någon framtid att bjuda på. Påverkad av sin granne och åtskilligt tveksam genom föräldrarnas avrådan kontaktade dock Norberg Fahlcrantz och fick genast anställning. Om den första arbetsdagen hos firman berättar Norberg följande:

Arbetsgivaren kom med en rälsbit, en hammare och en låda krokiga spikar från glaslådor som skulle rätas ut. Norberg fick också tillsägelse av arbetsgivaren att räta ut så mycket spik han hann med. Av kuriosa kan dock omtalas att de uträtade spikarna aldrig brukade användas av firman. Påfundet med spikuträtningen var nämligen ett gammalt påhitt av arbetsgivaren, som på detta sätt testade alla nybörjares tålamod. Den första tiden hade Norberg 2 kronor och 50 öre i veckan och en arbetstid som sträckte sig över en 12 timmars arbetsdag.

Flyttningsfärd med båt till Gustafs

Under seklets första år började Fahlcrantz firma tillverka ramlister. År 1905 övertog J.A. Edenholm, Fahlcrantz firma och denna började expandera våldsamt. Denna expansion kunde dock inte fullföljas i Falun utan firman flyttade till Gustafs. Med den följde också familjen Arvid Norberg, som för utom honom själv bestod av hustru och ett barn. Familjen kom flyttande med båt till Enbacka där deras tillhörigheter lastades av på ångbåtskajen. Norberg har utfört allt slags arbete inom ytbehandlingen och ramlisttillverkningen. Dessutom har han haft åtskilliga elever som undervisats av honom och fått de första grunderna inom yrket. De många årens praktik inom guldlistbranchen, som med största sannolikhet är ett svenskt rekord, har bidragi till att Norberg upplevt krigsår, varubrist samt inte minst blivit vittne till hur branschmodet växlat.

Barbro Johansson VD för Förenade Guldlistfabrikerna

Barbro Johansson

1951 fick Barbro Johansson anställning på firmans kontor

Barbro Johansson sattes att leda det krisdrabbade företag de anställda köpte 1977. Det gällde 80 personers jobb och deras utkomst. Samtliga anställda köpte företaget för den symboliska summan en krona. De övertog också driften, och satsade 2'000 kr var. I väntan på att en ny VD skulle utses fick Barbro leda företaget. Hon kände bäst till det efter alla år. De 20 senaste hade hon jobbat med bokföringen. Så Barbro kände väl till företagets ekonomiska status. Bokslutet visade på en förlust på nära 700'000 kronor. Dessutom var fabrikslokalerna gamla och slitna. Löner och råvarupriser sköt i höjden. "Det var kampen och viljan att behålla våra jobb och det starka stöd jag fick från arbetskamraterna som gjorde att jag vågade tacka ja till VD-jobbet", säger Barbro till tidningen Expressen. Barbro och hennes kompisar på Guldlistfabriken hade gjort sitt val och var fast beslutna att kollektivt klara upp situationen.

Någon ny VD behövdes inte anställas. Barbro platsade bra i VD stolen, och företaget har vänt förlusten på 700'000 kronor till en lika stor vinst några år senare. Barbro menade att den svåraste uppgiften som chef var nog marknadsföringen. "Det är svårt att komma med idéer fast det går bra för oss. Marknaden i Sverige är tämligen mättad".

Någon hårdför chef var Barbro inte. Hon trodde mer på samarbete än på ordergivning. Och hon ställde stora krav på sig själv och andra. I det arbetarägda företaget är den kollektiva känslan stark. Man har tvingats hjälpa varandra och det blev företagets räddning.

Den nya fabriken

Guldlist 1983

Efter semestern 1983 kunde personalen ta de nya lokalerna i besittning; ljusa, ändamålsenliga och trivsamma lokaler väntade de 85 yrkesverksamma. Samma år påbörjades en ny satsning på den nordiska marknaden och på USA, där kvalitet och det hantverksmässiga åter stod högt i kurs.

1983 - Kursverksamhet

Medvetenheten om hantering, om värde och kvalitet i inramningarna var målsättningen för de GULDLIST-kurser som anordnades under 80-talets senare år. 8 kurser genomfördes och mer än 500 rammakare från hela landet deltog i 3-dagars internatkurser med ett omväxlande program. Ytterligare ett steg att skapa medvetenhet kring de hantverksmässiga momenten i tillverkningen, togs genom anordnande av s k förgyllarkurser, 2-dagars internatkurser i anslutning till fabriken under ledning av Martin Ahlin, verkmästare med fyrtio års erfarenhet i yrket.

Jubileumsåret 1985

Hundra år efter listtillverkningens start i Falun firades ett jubileum i Gustafs, med öppet hus i fabriken och tältfest för anställda, veteraner och särskilt inbjudna.

Några notiser: 1985

  • arbetade 86 personer inom GULDLIST
  • hade företaget regionkontor och lager i Stockholm, Malmö och Göteborg.
  • hade GULDLIST återförsäljare i Norge, Danmark, Finland och USA, samt försäljning till ytterligare ett 10-tal länder.
  • tillverkade företaget årligen 1 300000 meter ramlist av högsta kvalitét.
  • var GULDLIST svensk ensamförsäljare av den syrafria bomullskartongen.
  • sålde företaget ett stort antal artiklar inom inramningsbranschen till sammanlagt tusen kunder inom och utom Sverige.

90-talets bankkris

I början av 90-talet gick bankvärlden in i en svår kris. Den Götabank som företagen i Gustafs anlitat under ett 70-tal år hade förvandlats till Gotabanken och sedan uppslukats av Nordbanken. Vid rekonstruktion av Nordbanken delades verksamheten upp på bank och kreditverksamhet. De fodringar som då fanns och lånen fördes över till investmentbolaget Borgkronan.

Där samlades en del herrar som bidragit till krisen, nu med uppgift att städa upp efter sig. Det blev hårdhanskar och omedelbara krav på uppsägning av lån, Guldlist hade en god orderingång och ett värdefullt lager. Men man hade ett lån efter en investering i hyvleriet. Utan chans att ordna nya bankgarantier ställdes man inför hotet av konkurs eller lämna ifrån sig företaget.

Nu var Guldlist inte det enda företag som drabbades av denna mörka sida av ett dystert kapitel i svensk ekonomisk historia. Många småföretag drabbades av samma bannstråle och krav på återbetalning av små lånesummor. Många företag fick läggas ner och många blev arbetslösa, medan "städpatrullerna" premierades med stora summor för sitt raska arbete.

1995

gick konkurrenten Gustafs List i konkurs och övertogs då av Guldlist, som då fortfarande ägdes av investmentbolaget Borgkronan med Henry Ranner som VD. Man övertog samtidigt Gustafs Lists varumärke, inventarier och befintligt lager.

"Genom att företagen går samman effektiveras verksamheten på olika områden och det tryggar fortsatt verksamhet inom ramlistbranschen i Gustafs." sade VD:n Henry Ranner (BT 5 jan 1995)

1996

I slutet av augusti detta år kom besked att anrika Guldlist bytt ägare. Borgkronan sålde företaget till ett ramlistföretag Larsson-Juhl i USA. På begäran av den nye ägaren fortsatte Henry Ranner som VD. Den nye ägaren hade för avsikt att utveckla företaget och uttalade att jobben i Gustafs skulle bli kvar.

1997

Det amerikanska företaget köpte även den återstående stora ramlisttillverkaren i Sverige, Tranås List.

1999

så kom då det slutliga beskedet att tillverkningen av ramlist skulle upphöra i Gustafs och flyttas över till Tranås och i Gustafs skulle det bara finnas ett lager med några få anställda. Den stora och moderna fabriken skulle säljas.

Epilog

Därmed skulle en hundraårig verksamhet i Mora kunna vara slut. Men kanske kan det ur resterna spira något nytt. Namnet Gustafs är starkt förknippat med listtillverkning och därför kan vi sätta förhoppningen till att hantverket lever vidare i de nya företag som växer fram...

 

 

Översikt Historia

Gustafs Industrihistoria

Gustafs Före 1900

Gustafs Industrier